Totalycrazy

Sitter här och funderar på både det ena och andra, ett spontan sprut i läpparna, lite botox här och var, och kanske en tuttoperation./och ett blondt svall vissa dagar! Fan inte många veckor kvar till 22 bast fyfan! Åldern sätter sina spår, kanske man ska förebygga tidigt!

Nu var det ett antal dagar sen jag bloggade och jag kan tro ni förstår varför? om ni scrollar ner till förra inlägget.
Deppig!


Ska försöka börja skriva något bra, tårarna har slutat rinna. Jag tror det är mest för det är så jävla jobbigt att lipa som en idiot hela tiden. För det är absolut inte att jag är glad, låångt därifrån. Jag försöker nog bara inte tänka på det. Dock har jag fortfarande ingen lust med något, det är så illa att jag tillomed blir deprimerad på gymmet.
Jag vill så gärna få tillbaka livslusten, viljan att vilja gå upp på morgonen. Göra något kul utav dagen. den där orken till att göra sin fin. just nu ser jag ut som ett dött lik! och då överdrev jag inte.

JAG VILL INTE VARA DEN SOM FALLER IHOP HELT OCH SER UT SOM ETT UTGÅNGSDATUM, OCH VARA DEN SOM HAN TÄNKER- VAD IHELVETE SÅG JAG HOS HENNE? NEJ TACK! JAG VILL ISTÄLLET SE BÄTTRE UT EN ALDRIG FÖRR OCH VARA DEN SOM HAN SÄGER- VARFÖR TOG DET SLUT?

Häromdan åkte julpyntet ner från fönstret, mina gigantiska julkulor och det största glittert från stan. Allt det jag hängde upp enbart för dig. -För att du skulle tycka det var fint!
Kan ju inte påstå att jag tog ner det pga mina enorma vårkänslor eller lyckan att julen är över nu går vi mot roligare tider. Nej tvärtom- Tog ner allt enbart för att jag skulle kunna dra ner pasienerna och dra för dom mörkaste gardinerna jag har. Sen slänga mig ner i sängen och dra täcket över huvudet igen! Jag är inte bara kär jag är jävligt olyckigt kär. Kan det bli värre då? Den senaste veckan har bara rullat förbi samtidigt som den stått still, jag har ingen lust eller ork till något. Att duscha är för jobbigt och jag syter för det, jag tycker seriöst det är deprimerande. Det enda som är positivt i duschen är att man inte riktigt märker om det är tårar eller vatten som rinner längst kinderna.
Tanken på att det här är första gången jag varit kär skrämmer mig, hur lång tid tar det till man kommer över honom? Tar det extra lång tid bara för det är första gången?
Jag har alltid haft svårt för kärleksfilmer dock undantag för "dagboken" har inte kunnat ta skiten på allvar, tjejer som gråter patetiskt över killar. Nu gör jag det! jag förstår till 1000% jag är nästintill värre. Jag kan lika gärna erkänna att jag till o med bröt ihop i affären häromdan.
Den här gången är det jag som är bridget jones och lyssnar på All by myself. Det enda som fortfande stör mig i dom flesta kärleksfilmerna är att dom brukar få varann i slutet? Right?
Varför görs det liksom inte mer verklighetsbaserade kärleksfilmer- Dvs Kille sårar tjej, tjej härjar på krogen och ligger runt enbart för att försöka komma över sina känslor. Dock mår hon enbart bara värre när hennes ångest och rykte försvinner helt.

Det sägs ju att allt ont har något gott med sig (eller hur det är man säger) jag skulle gärna vilja veta det goda nu!



Vågen imorse visade iaf ett kile mindre ett betydligt stort happy face blev det då:) och mer ska det bli. Ska snart springa bort till gymmet och försöka göra allt så ett ytterliggare kilo är borta tills imon (skulle fan inte skada)





/ Jag ska börja plugga!

Den här låten har jag nog letat efter i ca 4 år, ikväll hittade jag den! Den ger öronen en orgasm och jag ska nu ställa mig på mitt gångband och lyssna sönder låten-

MEN SERIÖST? depp depp och depp, vill bara slå till mig själv med en rejäl käftsmäll och sen stoppa ner huvudet i något kallt.
Det värsta jag vet är när folk gnäller, är deprimerade eller bara allmänt nere. Nu är jag där själv!
Jag kommer inte upp? Det har varit såhär för länge nu det går upp och ner, känner mig skitzo! ena personen super glad och den andra gråter så fort den får chansen? MIN ork är helt borta det är ett mirakel att jag ens tar mig upp ur sängen på morgonen (vissa dagar gör jag inte ens det)

Jag kan bara säga att jag beundrar er bloggare som orkar leta fram bilder, för jag gör inte ens det.
Å snälla snälla ***** hör av dig ikväll :)



- Har iaf orkat med gymet två gånger idag, dock åt jag tjockismat till middag. Big Fail

Godmorgon-
Är väl inte speciellt på jätte bra humör pga att jag blir väckt utav ett jävla liv utanför dörren, byggnissarna river alla badrum i hela trappuppgången så det låter så in i h******

IDAG- Hoppas jag ändå på en väldigt bra dag :) hoppas verkligen att mina Burn x3 tabletter kommer på posten med, snälla? Jag behöver dom nu! Skadar ju inte iaf, behöver verklgien all extra energi man kan få för tillfället.
Ska snart ta mig bort till gymet-



KÖPTE nya träningskor på barnavdelningen i fredags ;)

Det var väl då själva fan att det ska vara så jävla svårt att bara få blogga? -gnäller med annas röst från solsidan"
Vet inte hur många adresser jag fått starta upp innan det vill fungera, men nu ser det ut som att det vill fungera. (Gud måste ha somnat, annars brukar jag sällan få som jag vill)


Skulle precis börja raden helgen har varit piss, så piper telefonen till och hela jag stannar upp. Glad utav att han svarade, ledsen utav att det saknas puss. MEN NU SKA JAG FAN INTE SURA! jag ska vara jävligt tacksam.
Jag är glad! DET SKA BLI BRA, DET KOMMER BLI BRA!

Jag som hade 1000 ord att formulera ut här, sitter nu och skakar ordlös. Allt försvann, jag är bara TACKSAM! JÄVLIGT TACKSAM!

/ Gud finns visst ändå:)




Ikväll på tv4- 20,00

Jag har saknat skriva, jag har saknat motivaton. Jag har saknar er!

Jag hade en blogg förrut (tyvärr kan jag inte skriva adressen) för den här gången vill jag vara anonym. Min förra blogg lyckades locka till sig hyffsat många läsare (enligt mig själv) den varierade dagligen mellan 400-500. Och en dag fick jag nog, det blev för mycket. För många vänner och släkt visste om adressen och jag tryckte på TA BORT"

Allt försvann, bilder (på mig själv) minnen, texter jag tyckt om trots att jag sjävl skrivit. ALLT FÖRSVANN!
Jag fick då min privata mail box bombaderad utav era mail om varför ni inte kunde komma in på bloggen, jag svarade ett fåtal. Sen förvsann orken lusten, jag känner skuld till er. Ni som förmodligen kanske inte hittar hit. Men då skriver jag det för mig själv- Förlåt!

Det finns en hel värld där ute av motivaion, pepp underbara människor som störtar varann. Jag saknar er. Rättare sagt jag behöver er för att komma tillbaka. Hitta rätt väg igen.

JAG gör en snabb privat presention utav onödigt vetande-

Namn- ......
Ålder- 21
Bor- (lite mindre en huvudstaden)
intresse- underkläder,skor,träning,dricka för mycket, utmana mig själv och ha så kul som möjligt.
Hund- Amstaff
Jobbar- extra servetris
Träningsredskap- Pilatesboll, gångband, abslider, hopprep, rockring, magövningsredskap.
Tränar- träningskort, promenader, trappor, hemmaövningar, zumba, vill börja boxas!
kost- åt helvete just nu!

Efter förra vinterns & vårens ansträning så lyckades jag tillslut (runt juni) ställa mig på herr faceit" och se siffran 46kg.
Ett leende av förvåning intog mina läppar och hela livet sken upp, jag var fortfarande inte helt nöjd med kroppen. Men helvete vad snygg siffrona fick mig att känna.
Så jag gick ut varannan kväll stod jag på dansgolvet och skrattade av ökat självförtroende gievtvis med en sockerdrink i handen (älskade mojtio) helger drog förbi och kilon las på. En höst fylld av kärlek och en vinter fylld av tårar relateras lätt till viktuppgång.

Så nu sitter jag här igen tillbaka på ruta ett, där jag för exakt ett år sen startade! Men den här gången är jag en god bit på vägen. Nu ska jag lyckas en gång för alla!